Ja så kändes det faktist att återvända till Bolnuevo. Till och med Zita markerade att här var hon hemma genom att dra som sjutton samtidigt som hon viftade svansen och förhoppningsfullt mötte mina ögon när hon visade att här, denna vägen går vi för att komma till ödecampingen och stranden.

Vi har haft en fantastisk utflyckt och upplevt mycket trevligt.
Vi valde uteefter kartan att åka söderut efter en grönmarkerad kustväg. Det visade sig sedan vara en nationalpark hela detta område.

Till att början med efter Cánada kom vi upp i bergen med dess slingrande vägar och vidunderliga utsikt. På ett ställe höll de på att lägga nyt oljegrus och vi fick stanna bak en kurva. Det roliga var att stenarna de lade på var gröna och efter lastbilen ströt ut stenarna så gick det 6 gubbar med varsin piasavakvast och sopade och spridde ut stenarna.

Efer några timmar var vi nere vid en by och där ser jag stora vildväxande rosa och röda pelaregonbuskar. Vi hade bilkö bakom oss så Janne kunde inte stanna men vi bestämde oss för att senare åka tillbaka och ta sticklingar.

Det gjorde vi, det var bara det att då hade någon skurit ner dessa buskar så det var bara stammen kvar. OK, de satt lite dumt i kröken och skymde sikten men synd var det att jag inte fick en stickling av den rosa.

Till slut kom vi till vårt mål Cape Code.
Vi fann en helt underbar badvik där vi stannade och här hade vi verkligen strandtomt. Vi var ca 12 husbilar här förutom alla Spanjorer som kom ner för att fiska, vandra eller åka Montainbike i bergen runt badviken

Själva vandrade vi runt här. Vi hade 2 städer i vår närhet, Calabadrina och Aquilas.

En gång då vi promenerade på vägen stannade Rozz och tittade nyfiket på något som först såg ut som skräp. När jag böjde mig ner upptäcker jag att det är ett djur.... Vet inte om de heter så men vi hade såna i ett akvarium en gång på mitt jobb och då kallade vi dem Vandrande Pinne.

Tyvärr kom det en bil och den pinnen överlevde inte bilhjulet.

En annan gång då vi vandrade i berget ser vi Rozz stå och skälla som en tokig samtidigt som han formligen studsar fram och åter mot något vid en buske. Jag blir livrädd, nu har han hittat en orm....
Men det var en Sköldpadda -:)
En arg sköldpadda dessutom för den hade ljud för sig, det knackade innuti skölden.

Längst ue vid kusten vid Cape Code fann vi ett torn från 1600 talet. Det måste vi naturligtvis undersöka. Trappan innuti hade rasat i nedre delen så det var uppsatt en spiraltrappa på utsidan. Stegen har så höga så jag var tvungen att krypa för att ta mig upp

Där uppe såg man ännu bättre "gården" runt tornet med dess vattenbassänger och andra byggnader. Denna gång som mynnade ut i en cirkel hade ett hål rakt ner i havet och vi gissade att det en gång varit en toa. På sidan om syns vattenresorvarerna där regnvatten samlades upp.

Stranden var vit. Det såg verkligen annorlunda ut med denna vidsträckta kritvita strand mot det blå havet

Badviken vi stod vid var omgärdad av mjuka böljande kullar som hade sigar kors och tvärs. Upp till topparna och ner i dalarna. Det visade sig senare vara ett populärt område för de som åkte Montainbike. Vad de kämpade för att orka upp för kullarna. Kom de inte helt upp så vände dom för att a bättre sats och klara det medan de andra väntade på toppen

Inne i Aquilas hittade Janne sin framtida husbilsdröm....

Vi vandrade runt i staden som hade ibland rikigt trånga prång. Här stannade båda hundarna som på kommando. Stopp, här kommer vi inte fram tycktes de säga. Men det gick med nöd och näppe att pressa sig igenom

Efter våra promenader var det alltid helt underbart att komma till bilen och vila trötta fötter

 Jag har fotat mycket, både natur och växter. Denna blomma var den fulaste jag sett

Vid ett tillfälle då vi stannat med husbilen på en grusplan för att undersöka naturen uppe i bergen där så mötte vi en fåraherde. Han hade en otroligt stor flock. Vi gissar på ca 1000 st. Det roliga var att se hur han med sina 2 hundars hjälp vandrade från morgon till kvällen en lång runda i bergen och ALLA fåren följde honom som väldresserade hundar. Jag sa till Janne att skulle jag födas som Får i mitt nästa liv så skulle jag vilja vara ett Får i hans flock! Tänk vilket härligt liv de har som får vandra runt med sin flock så där.

Får älskar blomman Julros!
Ja det upptäcker vi då de alla var på väg hem igen på kvällen. Vi var på kvällspromenad med våra hundar och visste inget om vad som skedde runt vår husbil........
Men när vi kom hem såg vi all spillning runt bilen och förstog att Herden och alla fåren gått förbi här och 1000 får tar ju upp en rejäl yta.
Så mina blommor som stog bakom husbilen hade blivit foder till Fåren. Ja allt hade de inte ätit upp, Julrosen var kalas, den var utrotad. Pelargonerna hade ALLA fått ett nafs av fåramunnar men de flesta överlevde attacken med lite sargade blad.  Det var väl tacka vare attpelargoner har en liten doft och den gillade visst inte får.
Men 2 stycken Madonnapelargoner fick de i sig så bara 5 cm av stammen var kvar. Förhoppningsvis kommer det nytt på även dessa för det finns ett bladfäste kvar.....

Mera kort finns här. Jag håller på med text till nya fotona så det kommer snart

Husbil 2011 - 2012