Direktlänk till inlägg 5 juni 2010
På min promenad genom den Engelska parken njuter jag av alla äppleträd i blom och den vackra gruslagda sittplatsen med stolar och bord under ett stort vitt träd.
När jag närmar mig skogen och tittar åt höger så ser jag det gamla Mausoleumet i Färna
År 1904 började C F von Hermansson uppföra det unika mausoleumet i slaggsten. Det var den kände arkitekten och professorn Lars Israel Wahlman som ritade det
Greve von Hermansson ville inte lämna sitt älskade Färna, hans sista önskan var att få vila här. Jag zoomar i en detaljbild på stenarna, det är så otroligt vackert!
Om den blå bergslagsstenen kan den som vill läsa här
På var sida om byggnaden finns en portal prydd med jättestora stenar, vi går in genom den ena. Rozz nosar på en av stenarna som är som synes större än hans huvud.
En närbild på portalens vackra Bärgslagsstenar
När vi kommit in så öppnar sig en lång vacker sittplats, som en balkong
Taket är även här fullt av dessa blå stenar
Vi går nerför trappan och där ser vi 3 "fönster". Det var här Greven hans fru och den ogifta dottern låg begravda och hade överblick över sina ägor. Hon vi köpte huset av berättade att greven var en sträng arbetsgivare som var medlem av ståndsriksdagen. Ett av hans mer kända förslag där var att gamla och orkeslösa, vilka inte längre kunde delta i produktionen, skulle avlivas.
Att ligga begravd på denna plats var praktiskt ty då kunde han även efter sin dör ha sina anställda under uppsikt.
Det är lätt att förstå varför Greve von Hermansson valde just denna plats, både för den magnifika utsikten över hans ägor och över hans älskade Lillsjön som han lät bygga en väg runt för eget bruk
Så sent som mitten på 90 talet fick de ligga kvar här, sedan flyttades dom till en kyrkogård i närheten (Gunnilbo)
Jag som är född och uppvuxen i Bergslagen har tagit denna sten till mitt hjärta. I min barndom sprang vi barn på banvallen och plockade dessa stenar som det fanns gott om bland slipersena.
Som konfrimand önskade jag mig en ring med pärla av Bergslagsten vilken jag oxå fick och var äkta stolt över.
Jag visade gärna upp min ring för andra och en dag då jag var på marknad i Nora så satt jag och pratade med en kille som bad att få titta närmare på min ring. Först ville jag inte ta av ringen men han var enträgen så tillslut fick han min ring i handen för att se den på nära håll.
Då stoppade han den i fickan, reste sig och försvann.
Så kanske det i dag finns någon flicka någonstans med en ring med en stor vacker Bärgslagssten, vårda den ömt i så fall.
Sensmoralen i detta var väl att den gossen var inte alls intresserad av lilla mig utan bara av min ring
|
|
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 | 24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | |||||||
|