Här kommer det ett monster

som plötsligt försvinner ner i ett dike

akta dig skäller Zita. Du kan fastna

Vem?  Jag?

Nädå, ingen fara, jag bygger bara en snögrotta

Ja, det tycks Zita ha. Hon slickar denna svanstipp fernetiskt, tur hon är den hunden hon är för hon slutar när jag säger ifrån. En stund.
Detta började i går, vi kände på svansen och det kändes som den var av. Det var som en knöl där......
Syns inget annat när jag särar på pälsen, inget konstigt alls.

I dag har jag dock champonerat den med medel för Löss och annat otyg och hon reagerade inget på när jag gnodde på den så jag tror mera på något parasitangrepp.

Hon har i allafall inga problem att sova så det irriterar väl inte så hemskt och enligt vad jag läst så är detta ett tecken på att hon åtminstone ej drabbats av Rävskabb, gud ske lov.

Nu får vi se hur det verkar i dag efter 1:a behandlingen.

Själv mår jag inte bra i dag heller, men vem bryr sig?
Janne är inte hemma och föruton att gå ut med hundarna så behöver jag inte göra ett uns så jag vilar och väntar att detta ska vika hädan.
Jag mår smått illa när jag är uppe, diffust ont i magen när jag ligger, trött å seg.
Typiskt mig efter jag gjort lite mera än vanligt en dag. 

Nu ska jag i allafall ta ut mina änglar en stund igen, det blir skogsvägen på andra sidan så de får busa av sig lite eftersom vi annars mest ligger i dag

När jag kommer hem igen så ska jag ta mig en bloggpromenad hos mina vänner och se vad ni haft för er sedan sist