Jag har varit i stugan några dagar nu, först hade jag fullt upp med att få igång min Laptop igen efter den varit hos datadoktorn.

När jag gick till vårt utedass första gången fick jag en överraskning, en Bäver hade fällt ett stort träd hos grannen, snett ut i ån ligger det. Grannen blir väl inte helt glad när han upptäcker detta.

Janne sa när jag ringde honom, var i stugan så mycket det går så bävern håller sig borta från vår strand.

En stund varje dag har jag ägnat åt att kratta nere i slänten mot Hedströmmen.

I går fastnade min kratta i nåt, jag hackade och drog och fick fram nåt rostigt och skitigt som lockade min fantasi.

Jag upp och in i stugan, fram med diskborsten och gjorde rent järngrejen som är ca 20 cm långt.

Jag visade fotot för Kirsi och Björn på Gotland och de gav förslag att jag skulle skicka bild och beskrivning till arkeologer på Gotland som sysslar med såna här grejer så nu blir det spännande att se om jag gjort ett fynd från förr eller detta bara är en järnbit utan intresse.

När vi grävde för el här fann vi många små järnsaker, spikar, trasiga gamla gångjärn , oidentifierbara järnbitar.

Dessutom på ett djup av ½- 1 meter var det massor svart jord som såg ut som kol. Vi vet ju att det funnits många smedjor och bruk i dessa trakter förr så varför inte?

Spännande!

Mycket av mina dagar har jag använt för att ströva runt i Kolsvaskogen.

Jag älskar dess öppna ytor där man ser träden och inte en massa sly.

Dessutom tror jag inte vargarna tagit sig ner hit ännu!

Kanske en tidsfråga för jag har sett VARG 2 gånger i Karmansbos omgivningar och det är ju bara en mil norröver.

Grannen Siv påstår dock att det finns Vildsvin här i skogen.

Jag vet ej men frågan är ju vem som bökar upp mossan i skogen?

Jo, jag går och trallar och sjunger för mig själv- Bara för säkerhets skull -:)

I går kväll kom gubben hit, han är nu ledig till Fredagkväll!

I morse gick vi en runda på området med hundarna från Norra delen till längst ut på Södra delen och där gick vi ner till udden.

Udden som kolonisterna utan åtomt använder, de har sina båtar där, egna bryggor och en del har såm uteplatser med trädgårdsmöblemang.

Vi blev rent förskräckta när vi kom ner!

Det är nog inte EN Bäver, den måste ha hjälp!

Så här såg det ut hela vägen ner på udden. Fällda träd, halvt avgnagda, eller påbörjade.

Därnere där så många har lagt upp sina ekor över vintern, vi med. Undrar om någon båt blir krossad över vintern?

Konstigt nog brydde hundarna sig inte alls.

Tydligen en välkänd doft för dom. Inte ens när jag tog Zita och Rozz fram mot spånet nedanför ett träd så reagerade dom inte.

Nu förstår jag varför de alltid badat när jag släppt dom där nere, de har väl jagat i Bävrarna som legat på stranden och lögat sig. Förra gången vi var där hörde jag ett ljudligt plask, nu förstår jag vad DET var!